1900-talets Populärmusik växte fram ur den amerikanska bluesen och jazzen. Först kom countryn under 1900-talets första hälft, med stora stjärnor som Johnny Cash. Med en Saxophonistsammansättning av akustisk gitarr, elgitarr, trummor, kontrabas och sång spelade hans band en blandning av country, rock och pop, och inspirerade därigenom 40-talets musikgenrer rockabilly och rock’n’roll.

Rock’n’rollen växte fram med frontfigurer som Buddy Holly och Elvis Presley – världens mest berömde långtradarchaufför och flickidol. Från Elvis croonande rock’n’roll var steget inte långt till The Beatles rockiga popmusik som slog igenom i början av 60-talet, samtidigt som countryn och folkmusiken pånyttföddes med den samtida Robert Zimmerman, mer känd som Bob Dylan – numera nobelpristagare i Litteratur. Bob Dylan utsågs ofrivilligt till talesman för en generation, och galjonsfigur för folkmusikens koppling till the Civil Rights Movement i USA – kampen om svartas rättigheter. Bob Dylan och The Beatles blev goda vänner, och representerade tillsammans 60-talets första hälfts två stora musikgenrer – pop och folk.

Från The Beatles och de samtida men något mer rockiga The Rolling Stones växte sedan hårdrocken fram, och föddes i och med tre nya band i slutet av 60-talet: Deep Purple, Led Zeppelin och Black Sabbath. Led Zeppelin blev i sin tur världens första arenaband, som spelade rockkonserter för utsålda sportarenor i hela USA och stora delar av ELed_Zeppelin_2007uropa och Asien.

Efter 60-talets explosionsartade musikaliska utveckling blir populärmusikens förgreningar många: pop, rock, hårdrock, arenarock, folk och inte särskilt långt senare även elektronisk musik, och därigenom så småningom en ändlös mängd subgenrer som fortsätter växa och förökas än idag. Men utan The Beatles ingen house, utan Elvis Presley inget The Beatles, utan Johnny Cash ingen Elvis och utan Blues, ingen Johnny Cash. Musiken är en ständigt förnyande konstform där nästa generation kreatörer alltid brås på den föregående.

Similar Posts